Jag heter Malin
Jag heter Malin och är 42 år.
I maj 2009 ändrades mitt liv för alltid. Jag fick tjocktarmscancer. Beskedet var en chock och helt oväntat. Tiden efter vetskapen att jag har cancer var ett stort tumult och i den här bloggen kommer jag försöka beskriva detta. Kanske kan någon känna igen sig eller kanske någon går igenom detta just nu. Ni är välkomna att göra inlägg på sidan.
Jag kommer att börja från början när allt startade och skriva om tankar och känslor när detta hände mig. Jag kommer också beskriva hur det är att leva med ett cancerbesked och hur det är att leva med sin cancer. Operationen. Läkarbesök. Hopp. Förtvivlan. Väntan. Oro. Röntgen. Rädsla. Glädje. Lycka. Hur familjen tar det och hur man lever vidare.
Jag är lyckligt gift med Johan som är 39. Vi har 3 barn varav äldsta sonen är sedan ett tidigare förhållande men han har bott hos oss på heltid. Robin 20 år, Felix 10 år och sist men inte minst Albin som är 5 år. Vi bor i ett hus i Enskede, Stockholm, och har ett lantställe i Stockholms skärgård. Det är där jag har mitt paradis, där sitter jag ute på udden vid havet och samlar kraft, mitt andningshål här i livet. Kram Malin.
1 svar till "Jag heter Malin"
När jag fick veta att jag hade Cancer blev jag iinte speciellt förvånad,
kommer ihåg kvällen då jag drack en flaska vin att det började forsa blod
ifrån tarmen, men brydde mig inte. När det forsade blod tredje gången
blev jag förbannad och ringde ambulansen. Jag blev inlagd på kirurgen
och fick 2 flaskor blod och sedan blev det bättre och fick lite mera färg i ansiktet.
Det mest tråkiga är alla undersökningar och dessa lavemang, rena döden.
När läkaren berättade att jag hade en tumör blev jag inte rädd, jag tänkte bara att det är
som det är, det kan ju bero på åldern. Det är ju sämre för dom som är unga och får
beskedet om Cancer. Nu får vi se om dom vill operera snart så att jag blir av med den fule fan som
sitter i tarmen. Jag tänker inte på att jag kan dö. – Nej istället så planerar jag vad jag ska göra
efter operationen. Har så mycket att göra så egentligen har jag inte tid med det här, men jag
har väl inget val. Vill säga till dom som är i samma situation. – Fundera inte så mycket, det
brukar alltid ordna sig till slut. Man slipper inte undan så lätt att man får dö från hela skiten.
Ha det gott och lev väl…
Hälsningar Lars