“Lars Påhlman har på ett enastående sätt medverkat till att utveckla behandlingen av patienter med tarmcancer. Han har varit drivande för att förbättra utbildningen av olika personalkategorier och engagerat sig starkt i kompetenskrav och kvalitetsarbete. Han har ett omvittnat engagemang för och en närvarande attityd till sina patienter”, heter det bland annat i prismotiveringen.

– Jag är en patientdoktor i allt mitt forskande och jag opererar patienter. Jag blir glad av att möta patienter även om det gäller något så allvarligt som cancer, säger Lars Påhlman.

Tarmcancer är en av de vanligaste cancerformerna i Sverige med 6 000 nya patienter varje år. Sjukdomen har koppling till våra västerländska levnadsvanor.

– Lever man med lite motion, fet mat och inga grönsaker då är man i riskgruppen. Om du ändrar dina vanor så minskar risken, men likt förbaskat kan du få tarmcancer, säger Lars Påhlman, som är professor och överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och som tilldelas Tarmcancerpriset på 15 000 kronor idag.

Strider för screening av tarmcancer

Lars Påhlman startade de första svenska kvalitetsregistren för cancervård, håller föreläsningar över hela världen och har haft ett finger med i princip alla stora studier om tarmcancer i Sverige. Han står på barrikaderna för att införa screening för tarmcancer av svenskar – det är i dag 10 år sedan EU rekommenderade sådan allmän provtagning.

Tarmcancer har en relativ hög dödlighet

– Många nonchalerar symptomen, blöder det från rumpan så är det i folkmun hemorrojder, det måste brytas! Symptomen ska utredas av läkare som måste dra ner brallorna på patienten och undersöka, tyvärr gör de inte alltid det, säger Lars Påhlman, som samtidigt kan se stora framsteg i behandlingen av sjukdomen.

– På 80-talet var medianöverlevnaden för patienter med spridd cancer sex månader, i dag är den två år och vissa patienter kan vi bota helt, konstaterar han.

Fakta om Tarmcancerpriset

Tarmcancerpriset är ett samarbete mellan Mag- och tarmförbundet och läkemedelsföretaget Roche AB. Syftet med priset är att uppmärksamma en person eller en grupp som aktivt agerar för att påverka och förbättra tillvaron för personer med tarmcancer.

Priskommitté har varit förbundsordförande Karin Jonsson och kanslichef Wictoria Hånell från Mag- och tarmförbundet, sjuksköterska/stomiterapeut Gunn Westlund, Kirurgkliniken vid Falu lasarett, och överläkare Annika Sjövall, Gastrocentrum Kirurgi vid Karolinska sjukhuset, Solna.

Frågor: Professor och kirurg Lars Påhlman, Akademiska universitetssjukhuset Uppsala. 018-611 46 75, 0707-69 68 62.

Kanslichef Wictoria Hånell 0707-76 49 42,

förbundsordförande Karin Jonsson, 073-640 27 25, Mag- och tarmförbundet.

Från svt.se

Värktabletter hjälper mot cancer

Dagligt intag av vissa värktabletter har i en ny stor studie visat sig ge ett skydd mot cancer.

Det är i den ansedda medicinska tidskriften The Lancet som forskare vid brittiska universitetet i Oxford nu idag presenterar sin omfattande studie. De har analyserat prover från hela 25.000 patienter i Storbritannien.

37 procents effekt mot cancer efter fem år
Patienterna fick alltså en liten daglig dos huvudvärkstablett, 75 milligram acetylsalicylsyra. Det motsvarar ungefär en sjättedels tablett Treo eller Magnecyl. Redan efter tre års tid uppnåddes enligt forskarna 25 procents lägre risk för cancer.

Ju längre period man tar sin dagliga dos av tabletterna, desto mer minskar man cancerrisken, enligt forskarna. De patienter som fortsatte att ta sina tabletter i över fem år hade 37 procents minskar risk att drabbas av cancer, efter fem års tid.

Även efter medicineringen bibehölls effekten. Under 20 år efter behandlingen bibehålls en minskad risk att dö i cancer med 20 procent. För vissa cancerformer var förbättringen ännu mer markerad. Risken för matstrupscancer minskade med 60 procent. Risken för tarmcancer minskade med 40 procent. Risken för lungcancer med 30 procent.
Vanliga huvudvärkstabletter innehåller en onödigt stor dos, som kan få andra biverkningar. Kan få cancern att döda sig själv
- Vad Aspirin gör är att det reducerar fenomen som okontrollerad celltillväxt, att cellerna utvecklar cancer, berättar Peter Rothwell, en av forskarna bakom studien idag i en intervju med brittiska BBC.

Men en fascinerande effekt är att huvudvärkstabletterna också kan få celler som har begynnande tendenser till cancer att ta död på sig själva.

- Aspirin har också den effekten på celler som påbörjar en okontrollerad tillväxt (cancer) att de kan förstöra sig själva i stället för att utveckla en tumör, tack vare acetylsalicylsyran, förklarar Peter Rothwell.

Vanliga huvudvärkstabletter för starka
Vanliga huvudvärkstabletter har en ganska stark dos acetylsalicylsyra, och därför är det inte någon bra idé att äta dem dagligen.

Risken är bland annat att man drabbas av magsår. Men för den som använder acetylsalicylsyra mot hjärtbesvär finns sedan tidigare preparat med mindre doser, till exempel Trombyl. Den dagliga dos som användes i försöken var 75 milligram. Standarddosen i huvudvärkstabletter med acetylsalicylsyra är på 500 milligram.

Linus Brohult, SVT Vetenskap
linus.brohult@svt.se
twitter: @brohult

Julia Mjörnstedt och Hanna Wekell nomineras då de bildat  den ideella organisationen “Ung cancer” som hjälper och stöttar unga vuxna som drabbats av cancer.

http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article14070405.ab

http://www.dagensmedicin.se/vetenskap/cancer/stora-tarmtumorer-tas-bort-med-vatska-/

En ny operationsmetod kan förbättra chanserna att helt ta bort stora polyper och tidiga tumörer i tarmen. Nu tar tekniken fart i Sverige.

Polyper i tjock- och ändtarm som är större än två centimeter i diameter, och ibland utgör tidiga former av cancer, är svåra att avlägsna i ett enda stycke med endoskopiska metoder.

En ny teknik kan dock göra detta möjligt. Det visar resultaten av en pågående japansk studie som presenterades vid UEGW, en kongress för mag-tarmspecialister som nyligen ägde rum i Stockholm.

Metoden – som kallas endoskopisk submukös dissekering, ESD, utvecklades i Japan i början av 2000-talet.

Vid ingreppet injiceras en vätska under tumören för att separera den från de djupare vävnaderna och lyfta upp området för borttagning. Sedan används en endoskopisk kniv för att skära bort polypen i ett stycke.

 I den nu aktuella studien användes antingen ESD eller en annan endoskopisk metod hos cirka 1 800 patienter med stora polyper eller mindre avancerad cancer.

Resultaten visar att läkarna lyckades ta bort hela polypen eller tumören hos 95 procent av patienterna som behandlades med ESD. Motsvarande siffra i den andra gruppen var bara 56 procent.

Förekomsten av komplikationer var låg och jämförbar vid de olika metoderna.

Enligt de japanska forskarna kommer återfallsfrekvensen i de båda grupperna att utvärderas ett år efter behandlingen.

Ervin Toth, överläkare och endoskopiansvarig mag-tarmspecialist vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, anser att studiens resultat är mycket imponerande.

- Polyper som förstadium till tjocktarmscancer är ett folkhälsoproblem. Vid screening hos patienter utan några symtom hittar vi polyper hos ungefär 30 procent. Ju större polypen är desto större risk att den innehåller cancer. Tar man bort dessa stora polyper och tidiga cancrar räddas liv, säger Ervin Toth och fortsätter:

- I dag opereras många patienter i den här gruppen i onödan. Den nya metoden gör att vi kan undvika vanlig kirurgi i många fall. När det gäller avancerad cancer krävs dock fortfarande öppen operation.

Metoden har hittills införts i den kliniska verksamheten vid åtminstone Centralsjukhuset Karlstad och Ersta sjukhus i Stockholm.

Även Skånes universitetssjukhus planerar att införa den, enligt Ervin Toth.

- Redan nästa månad åker en kollega till Japan för att lära sig tekniken. Under nästa år kommer en japansk kollega finnas på plats hos oss när vi inför metoden i vår verksamhet.

Den nya tekniken är avancerad – det finns bland annat risk för perforation av tarmen. Därför anser Ervin Toth att den åtminstone till att börja med bör koncentreras till ett fåtal centra.

- Första åren räknar vi i Malmö med att kunna behandla ungefär 50 patienter per år. Vi kommer att börja i ändtarmen där slemhinnan är tjockare. När vi har blivit bättre på att utföra ingreppet kommer vi att gå högre upp i tarmen.

Katrin Trysell

katrin.trysell@dagensmedicin.se

Cancersjuka kvinnor blir barnlösa i onödan

Publicerad 2011-11-28 07:09

Många kvinnor som drabbas av cancer får inte veta att behandlingen de får kan göra dem sterila. 21-åriga Jennie insåg att hennes fertilitet var i fara när hon i sista stund googlade på sin sjukdom – och lyckades med en hårsmån själv se till att få en av sina äggstockar nedfryst för framtiden.

För en månad sedan tog läkarna på ett universitetssjukhus i södra Sverige bort en stor tumör längs ryggraden på Jennie. Det visade sig att hon har cancerformen Hodgkins lymfom.

– Läkarna sa att jag har goda chanser att bli frisk och att jag snabbt skulle få börja med cellgifter. Det lät ju bra, säger Jennie.

Men hon ville veta mer om sin sjukdom och började söka på nätet via sin telefon i sjukhussängen. Redan på den första sajten kunde Jennie läsa något som fick det att knyta sig i magen på henne.

Det stod att hon kunde bli steril av cellgifterna och strålbehandlingen, men det finns metoder som kan bevara hennes fertilitet. Till exempel att frysa ned omogna ägg eller delar av sina äggstockar.

– Ingen av mina fyra läkare hade sagt ett ord om det här till mig. Jag grät hela den natten. Jag har förhoppningvis ett liv efter cancern också och jag vill gärna ha barn i framtiden, säger Jennie, som vill vara anonym i tidningen.

– Jag bor i en liten stad och killar kan ta avstånd från mig om de vet att jag kanske är steril.

Jennies läkare förklarade att det inte fanns tid för en flera veckor lång fertilitetsbehandling. Därför ansåg de att det var poänglöst att berätta om riskerna för Jennie.

Hennes läkare är långt ifrån de enda som låter bli att berätta om risken för sterilitet.

En svensk studie av forskaren Clauda Lampic och Kenny Rodriguez-Wallberg vid Karolinska institutet visar att bara varannan cancersjuk kvinna får information om att de kan bli infertila – och vilka behandlingar som kan hjälpa dem att få barn.

Närmare åtta av tio män får samma information. Att männen enkelt kan frysa ned sina spermier är väl känt, men inte att kvinnor kan frysa ned omogna ägg eller äggstocksvävnad.

Jennies pappa googlade fram information om de olika frysmetoderna och lyckades till slut övertala läkarna att skriva en remiss. Bara tre dagar senare låg en av Jennies äggstockar nedfryst i flytande kväve på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

– Läkarna hade ingen koll på att det kunde gå så snabbt. För mig var det värt att skjuta ett par dagar på behandlingen, säger Jennie.

I dag överlever 70 procent av alla cancerdrabbade sin sjukdom.

– Många är unga kvinnor som kanske vill ha barn i framtiden. Vi kan hjälpa dem om vi bara får chansen tidigt. Tyvärr handlar det här om brist på kunskap bland cancerläkare, säger Kenny Rodriguez-Wallberg, som är överläkare vid Fertilitetsenheten på Karolinska i Huddinge och ansvarig för fertilitetsbevarande åtgärder. Hon tar i snitt emot tre cancerdrabbade kvinnor i veckan.

Cancerläkaren Kjell Bergfeldt vid onkologiska kliniken på Karolinska i Solna håller med om detta.

– Utvecklingen har gått fort och alla hänger inte med. Kvinnan bör få vara med och bestämma över sin fertilitet, säger han.

Jennie är medveten om att hennes nedfrysta äggstock inte är någon garanti för att hon får barn.

– Men jag har gjort det jag kan. Det är hemskt att inte alla får samma chans, säger hon.

Anna Bratt

anna.bratt@dn.se

I början på Mars 2009 åkte jag in till gynakuten på SÖS för jag hade som jag trodde nåt i livmodern eftersom min mens under 2 års tid varit väldigt konstig ena månaden mycket andra månaden nästan ingenting. Jag hade fruktansvärda smärtor som jag sökte för, blir inlagd och dom tar massa prover. Dom hittade inget konstigt när dom undersökte mig och inget på ultraljudet heller. Det dom hittade på proverna  var att jag hade jätte lågt järnvärde men det trodde dom hängde i hopp med menstruationen. Jag klagade på att jag var så sjukligt trött. Jag kunde sova 8 timmar och när jag åkte till jobbet somnade jag på tunnelbanan och på pendeltåget (jag jobbade då  i Upplandsväsby). På vägen hem från jobbet somande jag och när jag satt och myste i soffan med barnen framför bolibompa, ja, överallt somnade jag. Det var något som absolut inte stämde, jag kände det i hela kroppen. Dom förklarade att när man hade så lågt järnvärde som jag hade så blev man trött. Det var inte så konstigt tyckte dom.

Jag fick 3 injektioner för att förbättra järnvärdet men fick tyvärr sluta med det på grund av en kraftig allergisk reaktion där armen svullnade upp och blev stor, som en vet inte vad, med rodnad, en fruktansvärd värk och det hettade som om jag hade bränt mig på hela armen. Jag fick smärtstillande, salva att smörja in mig med och blev omlindad. Läkarna kom fram till att jag skulle få blod, 2 enheter, och tabletter som ska höja järnvärdet ytterligare. Läkaren talade om att jag kunde prata och kontakta min husläkare om jag inte blev bättre.

Det värsta av allt var att jag frågade om det kunde vara cancer i tarmen men fick till svar att jag gjort koloskopi och gastroskopi  2007 och att det inte visade något. Fy, hur ska man tolka det att jag ännu en gång ifrågasätter men mår så dåligt att jag inte orkar strida, och ännu en gång tror jag och litar på dom. Så klart dom vet vad dom pratar om, dom kan och vet men fortfarande blev det ännu en miss. Dessa missar hade kunnat kosta mig livet. Dom tog mig inte på allvar. Dom såg inte människan bakom. Dom hörde inte på vad jag sa, att något är fel.

1. Missen att inte ta avföringsprov på vårdcentralen  2007.
2. Missen att inte upptäcka något på koloskopi och gastroskopi 2007.>
3. Missen på gynakuten 2009.

I min journal från gynakuten 2009 står det så här: Patienten känner sig orolig för att hennes anemi  (järnvärdet) kan ha annan orsak t.ex. tumör i tarm eller njure. Ingen misstanke om detta då hon 2007 haft normal gastroskopi och koloskopi. Sannolikt beror hennes anemi på rikliga menstruationer av och till under lång tid. Förbättras inte anemin då man kommit till rätta med  blödningarna får man utreda detta på vårdcentral.

Jag kan bara säga att jag redan då börjat leta på nätet efter svar vad det kunde vara för fel. I dag är jag en fruktansvärt jobbig patient som ifrågasätter väldigt mycket men det tycker inte jag är så konstigt med tanke på allt som hänt. Jag tackar dom läkarna som tog mig på allvar och en del brukar säga att dom tar upp mig som exempel just när det gäller att lyssna på patienterna. Att höra vad dom säger eftersom det är patienten som känner sig själv och sin kropp allra bäst. Kroppen gav mig en massa signaler om att något var fel.

Kram Malin.

Jag tänker blicka tillbaka en tid, en ganska lång tid, till 2007 då sökte jag hjälp på min dåvarande vårdcentral för att få hjälp med min mage, jag hade redan då problem. I min journal står det:

En 38-årig kvinna med flera månaders obehag från buken, ändrade avföringvanor, förstoppnings tendens, minskat 15 kg i vikt (delvis planerat). Den senaste månaden tycker patienten att det gått lite väl snabbt. Märkt av en del blod i avföringen.

Vad gjorde man åt detta? Det är alltid lätt att vara efterklok eller hur? Det hjälper inte att gå och älta men redan då kommer jag ihåg hur jag bara köpte allt med hull och hår, jag litade på dom, för dom var ju läkare och jag var bara en patient som ville ha hjälp och mådde dåligt. I dag är det helt annat, jag ifrågasätter allt och vill veta allt. Känns det inte ok så ger jag mig inte. Jag känner min kropp bäst av alla, hur många års erfarenhet en läkare än har så är det alltid DU SOM KÄNNER DIN  KROPP BÄST, glöm  aldrig det. Jag menar att även läkare kan ta fel, dom är också människor.

Jag fick en remiss till Farsta L-Hus, mag – tarm mottagningen, där dom gjorde en koloskopi och en gastroskopi som inte visade något konstigt. I journalen står det normala fynd i tarmen och för min förstoppning fick jag lite medicin. Vidare bör man komplitera med ett ultra ljud över buk för att utesluta ev gallstensförekomst.

Dom missade cancern i tjocktarmen år 2007 på ett sånt klantigt sätt och om jag vetat det jag vet i dag hade jag begärt att dom skulle ta avföringsprover. Dom hade kunnat ta blodstatus och ett järnvärde. Ett avföringsprov hade visat att jag hade en blödande tumör. En del allmänläkare är inte så upplysta på detta och det är därför man på något sätt får vara lite om och kring sig själv. Lita på din kropp och var påläst för när man hamnar i såna här situationer är det inte alltid man orkar kriga, man mår dåligt, men känner du att detta inte känns ok så sök igen och igen.

Min tumör satt där redan då, den hade suttit där många år, och när dom hittade tumören år 2009 så sa dom att det är omöjligt att din tumör har vuxit sig så stor på så kort tid. Summan av allt är att dom gjorde en jättemiss 2007.

Tabletter minskar cancerrisk (SVT Play)

I maj 2009 ändrades mitt liv för alltid. Jag fick tjocktarmscancer. Beskedet var en chock och helt oväntat. Tiden efter vetskapen att jag har cancer var ett stort tumult och i den här bloggen kommer jag försöka beskriva detta. Kanske kan någon känna igen sig eller kanske någon går igenom detta just nu. Ni är välkomna att göra inlägg på sidan.

Jag kommer att börja från början när allt startade och skriva om tankar och känslor när detta hände mig. Jag kommer också beskriva hur det är att leva med ett cancerbesked och hur det är att leva med sin cancer. Operationen. Läkarbesök. Hopp. Förtvivlan. Väntan. Oro. Röntgen. Rädsla. Glädje. Lycka. Hur familjen tar det och hur man lever vidare.

Jag är lyckligt gift med Johan som är 39. Vi har 3 barn varav äldsta sonen är sedan ett tidigare förhållande men han har bott hos oss på heltid. Robin 20 år, Felix 10 år och sist men inte minst Albin som är 5 år. Vi bor i ett hus i Enskede, Stockholm, och har ett lantställe i Stockholms skärgård. Det är där jag har mitt paradis, där sitter jag ute på udden vid havet och samlar kraft, mitt andningshål här i livet. Kram Malin.