Antikroppar

Dr. John Mendelsohn har i nästan 30 år forskat på hur tillväxtfaktorer påverkar tumörens benägenhet att växa, lyssna och hör hans berättelse.

Några av de sätt som tjock- och ändtarmscancerceller skiljer sig från normala celler har upptäckts under det senaste decenniet, vilket har gjort det möjligt för forskare att utforma läkemedel riktade mot dessa skillnader. Några av de förändringar som är nödvändiga för tumörens överlevnad är tillväxtsignaler, som gör att cellen delar sig onormalt mycket, och nybildandet av blodkärl till tumören. Målinriktade behandlingar riktar in sig specifikt på dessa skillnader och för närvarande finns det två typer av målinriktade behandlingar som används vid tarmcancer; anti-EGFR läkemedel (anti-epidermal tillväxtfaktor receptor) och anti-VEGF läkemedel (anti-vaskulär endoteltillväxtfaktor). Dessa målinriktade läkemedel påverkar tumörcellen genom att blockera signalen för ytterligare celltillväxt samt blockering av näringstillförseln.

ADCC är en viktig del i monoklonala antikroppars verkningsmekanism. Den här filmen visar hur antikroppar dödar tumörceller.

Antikropparna ersätter inte cytostatika utan används i kombination med dessa för att göra behandlingen mer effektiv. För personer med tarmcancer innebär målinriktad behandling att chansen till längre överlevnad ökar och att det i större utsträckning blir en kronisk sjukdom som man kan leva med under längre tid.

Biverkningar

Målinriktade behandlingar har inte samma sorts biverkningar som ofta upplevs med cytostatika. Eftersom målinriktade behandlingar riktar sig mot processer som har gått fel i cancercellen alternativt som hjälper till att hålla tumören vid liv, kommer dessa läkemedel endast att fungera om just den onormala processen är närvarande. För vissa målinriktade behandlingar är det möjligt att använda en biomarkör för att se om en viss onormal process är närvarande innan behandlingen sätts in. Den målinriktade behandlingen kan sedan ges till personer vars cancer uttrycker (eller i vissa fall inte uttrycker) ett visst onormalt status på genen. Information om biomarkörer tillåter läkaren att “skräddarsy” eller “individanpassa” behandlingen vilken då är mest trolig att åstadkomma ett bra svar för en enskild patient. Inom tjock- och ändtarmscancer finns det en identifierad biomarkör, KRAS (uttalas kårass), som kan ange om anti-EGFR behandling är lämplig för en enskild patient.

Effekten av målinriktade behandlingar är inte beroende av celldelningen vilket gör att de biverkningar som ofta ses med cytostatika vanligtvis inte är förknippat med målinriktade behandlingar.

Det är alltid viktigt att tydligt tala om för den ansvarige läkaren och sjuksköterskan hur biverkningarna upplevs, för det finns bra hjälpmedel att tillgå. Information om hur behandlingen uppfattas är därför mycket viktigt för att patienten ska hålla sig så välmående som möjligt under sin behandling.