Cytostatika

Det pågår mycket forskning kring kombinationen medicinsk behandling före och/eller efter kirurgi. När en medicinsk behandling ges före operation för att minska risken för återfall kallas det neoadjuvant behandling. Om valet är att ge medicinsk behandling efter operationen, för att bli av med eventuellt kvarvarande cancerceller, kallas det adjuvant behandling. Om syftet är att krympa tumören för att möjliggöra ett kirurgiskt ingrepp och ta bort metastaser finns idag ingen bra benämning, men begreppet konvertering (engelskans conversion) kan användas.

Forskningen idag visar positiva resultat för att ge så kallad adjuvant behandling som tillägg direkt efter operation av primärtumören för att förhindra återfall av sjukdomen och för att minska utbredningen av en spridd tumörsjukdom. Adjuvant behandling blir i första hand aktuell för de personer vars tumör spridit sig till närliggande lymfkörtlar. Syftet är att behandla eventuella kvarvarande cancerceller som inte går att upptäcka via röntgen och därmed minska risken att sjukdomen kommer tillbaka.

Läkemedelsbehandling för fjärrmetastaserad tjock- och ändtarmscancer ges vanligen via dropp direkt ut i blodomloppet på ett sjukhus och innebär att behandlingen lindrar och bromsar spridningen av cancern. Cytostatika vid metastaserande sjukdom ger sällan bot men kan förlänga livet, lindra symptom och förbättra livskvalitén för många patienter. Cytostatika angriper celler som håller på att dela sig och har olika egenskaper för att påverka celldelningen. Det påverkar också aktiveringen av apoptosen, programmerad celldöd, i tumörcellerna.

I början av 1980-talet fanns det endast ett registrerat och verksamt läkemedel att hjälpa personer med tjock- och ändtarmscancer. Detta läkemedel är fortfarande det enskilt mest effektiva medlet, men idag finns det upp till 10 olika läkemedel med viss effekt och många fler undersöks inom ramen för forskning (kliniska studier). De flesta läkemedelsbehandlingarna för metastaserande tjock- och ändtarmscancer har i kliniska studier visat att en kombination av läkemedel är effektivare än bara ett läkemedel, vilket därför är rutin i Sverige idag. Likaså har kliniska studier visat att målinriktade behandlingar tillsammans med cytostatika för metastaserande tjock- och ändtarmscancer kan vara mer effektivt än att bara använda cytostatika för vissa patienter. Men alla läkemedel är inte lämpliga för alla människor och forskningen fokuserar mer och mer på individualiserad behandling med hjälp av biomarkörer.

Läkemedelsbehandlingen för metastaserande tjock- och ändtarmscancer ges i flera cykler, vardera 2 eller 3 dagar eller upp till 14 dagar, och en behandling består av många cykler som kan pågå under flera månader. Man behöver inte behandlas varje dag men beroende på vilken kombination som ges blir det behandling varannan eller var tredje vecka.

Biverkningar

En av de mest kända egenskaperna hos cancerceller är att de delar sig snabbare än många normala celler. Cancerceller är också sämre på att reparera skador på arvsmassan av exempelvis läkemedel. Detta gör dem känsliga för de läkemedel som har som egenskap att hindra celldelning. Men det finns också normala celler som delar sig lika snabbt eftersom de slits ut och behöver bytas, t.ex. celler i benmärgen som producerar de röda och vita blodkropparna, celler som producerar hår och celler (epitelceller) som klär ytor på vävnader och organ som kommer i kontakt med ämnen från omvärlden såsom luft och mat. Eftersom de flesta cytostatika påverkar celldelning dödar de fler cancerceller än normala celler men påverkar även normala celler som delar sig snabbt. Det är anledningen till de biverkningar som kan uppkomma vid cytostatikabehandling, såsom anemi (genom en brist på röda blodkroppar) och sår i mun och hals (på grund av brist av epitelceller). Andra biverkningar som kan uppstå vid cytostatikabehandlingar är illamående, trötthet, påverkan på slemhinnor vilket medför diarré samt håravfall.