Diagnos

Att få diagnosen tjock- eller ändtarmscancer innebär flera undersökningssteg för patienten. Den första kontakten med sjukvården brukar vara hos en distriktsläkare. Läkaren känner på magen för att upptäcka någon ojämnhet eller knöl och undersöker ändtarmen med ett finger samt tittar upp i ändtarmen med ett rektoskop (ett plaströr genom vilket man kan undersöka slemhinnan). Det ingår också att man tar blodprover och eventuellt avföringsprov för att upptäcka om det innehåller blod.

Andra steget är att patientens tarm måste utredas närmare med en tarmkikare (koloskopi) eller tjocktarmsröntgen. Målet är att hitta var tumören (eller tumörerna) sitter för att kunna förbereda en eventuell operation på bästa sätt. Undersökningen med tarmkikaren ger en möjlighet att ta vävnadsprover från tumören samt avlägsna polyper, som är en utväxt från tarmens slemhinna. Eftersom många polyper är förstadier till cancer ska de tas bort. Det tar ca 15-20 år för en polyp att övergå till cancer varför det ej är nödvändigt att ta bort polyperna hos äldre personer, utan för dessa individer gör man primärt tjocktarmsröntgen som är lika bra på att hitta tumörer. Inför tarmundersökningarna får patienten tömma tarmen på avföring för att den ska vara så ren som möjlig, vilket görs med hjälp av laxering kvällen innan. Vid själva undersökningen kan man få smärtlindring och lugnande medel vid behov.

Andra undersökningar som alltid görs är datortomografi och magnetröntgen. Datortomografi kan upptäcka metastaser som oftast sitter i levern eller lungorna. För patienter som har ändtarmscancer används magnetröntgen för att ta reda på hur djupt tumören växer in i tarmväggen och om det finns spridning till lymfkörtlar. Detta är viktigt för att kirurgen skall veta var eventuella svårigheter kan vara under operationen och få en uppfattning om tumörens storlek. Om tumören är stor eller på annat sätt växer utanför tarmen nära andra strukturer är det bra att ge strålbehandling med eller utan medicinsk behandling innan operationen.