Olof: Hej Eva: Det är jag som är Olof. Känner igen Din fruktansvärda förtvivlan när allt är som en traumatisk film som sätts på paus. Allt går så fruktansvärt sakta och sedan kommer semestern mitt i alltihopa när man vill ungås och göra trevliga saker, stackars Dig. Jag hade den annars så ljuvliga julen som bromsade upp mina undersökningar så hela julen kretsade bara kring den förbaskade cancern och höll på att äta upp mig. När undersökningarna sedan kommer igång och man får OP dag så kändes det lite bättre även om min rädsla och förtvivlan fortfarande kom i skov. Googlade också hysteriskt men det var så mycket som inte stämde in på mig så den här sidan är fantastiskt värdefull och bra. Det finns patientföreningar Mag o Tarm, Ilco som är vädigt bra och som jag var omedveten om när jag opererades eftersom ingen information om dessa fanns på sjukhuset. Det finns många som Du kan ventilera med i dessa föreningar som gått igenom eller är i samma situation som Du. Jag rekommenderar även Lydiagården ett rehabiliteringscenter i Höör (säg till på sjukhuset om remiss, ring o tala med dem). Jag var där ca 6 mån efter OP när dödstankarna var som värst och det kändes så fantastisk mycket bättre efter den rehabliteringsveckan, träffade andra som var i samma situation och mycket bra föreläsningar, terapi när man själv också var mottaglig. Jag kan skriva en hel bok om hela resan och mitt skrivande har också varit en bra terapi. Det är snart tre år sedan första OP och idag är mitt liv fungerande och inga tillstötande komplikationer vilket känns väldigt befriande. Familjen börjar återigen känna en viss trygghet, har själv påbörjat slutförhandlingarna med min oro även om tankarna på cancern alltid kommer att leva med mig känns det som att kan börjar ett nytt liv dvs "att lära sig att leva med cancer". Arbetar 100%, motionerar dagligen, äter sunt liksom tidigare och älskar livet men hatar den förbaskade cancern. Lycka till Eva och Du får gärna höra av dig med Dina funderingar för du har och kommer ha dessa en lång tid framöver, jag vet. Kram på dig!

Stina: Har haft UC i 19 år och i fjol fick jag tjocktarmscancer stor som en apelsin. Dom fick operera bort hela tjocktarmen och nu har jag stomi sedan dess och allt hände förra året. Har två barn på 4 och 8 år. Vi pratade mycket om cancern och vad som kan hända och allt. Fick mycket beröm av sjukvården/läkare/sjuksystrar att jag var så öppen med barnen och familjen. Efter cellgifsbehandling så går man på koll varannan månad för att se om de kommer tillbaka eller inte. De är jobbigt men jag älskar mina barn och jag vill leva så. kramar i massor till alla drabbade.

tarmcancer.nu: Tack Eva och Cecilia för era inlägg. Det är precis sådant som detta patientforum är till för - att ventilera sina tankar och frågor till andra som är, eller känner någon som är, i samma situation. En tröstande tanke kan vara att man inte är ensam, även om det mycket väl kan kännas så. Vi håller självklart tummarna för dig och alla som skriver i detta forum!

Eva: Hej;) Hittade er på nätet av en slump och lyssnade på "Tarmcancerdagen"s olika klipp och fastnade för klippet med Olof Andersson, Patient. Maria Gustafsson-Liljefors, Läkare. Fyyy, jag har oxå nu fått beskedet Tarmcancer... Ja, jag fick ett skitbesked i juni... efter ett års utredning med provtagningar, avföringsprover och hög sänka...jag har TARMCANCER;( fan,fan,fan...jag hade det på känn! Dom har varit inne på inflammatorisk tarmsjukdom men hittade en polyp för ett år sedan vid en Koloskopi...och i maj hittade dom 3st. två små fina och en stor elak...såg ut som en atombomb svamp, faktiskt... Så snabb opreration och cellgifter samtidigt, sa Medisinaren, Överläkaren... allt är dimmigt nu ..fattar inget men funderar och oroar mej!!! Snabb operation och cellgifter, säger dom. Men Kirurgen säger sedan att det inte går så fort, och att Medicinarna Alltid ÖVERDRIVER... Så först skall det vara ett möte med specialister som då tar upp olika patienter och rådfrågar varandra... Fan,fan,fan...allt är dimmigt nu... Gråter hejdlöst för att sedan prata och till och med skratta en smula...men sedan kommer det över mej igen... Jag kan ju inte i väntan på op. gå till jobbet och bryta ihop hela tiden... Så jag har varit sjukskriven sedan efter midsommar...i väntan på Patologkonferensen som är nu den 31aug...man skall inte bli sjuk på sommaren när ALLA har semester;( Fyyy denna väntan knäcker mej och min familj!!! Åh, man tänker och googlar förmycket men kan inte hejda mej...vill veta allt och ändå inte... Är gift och har 4 killar på 18, 15, 5,3 år. Och tanken på att...ja dö känns helt fel. Tänka positivt nu känns avlägset men jag försöker ju ändå... Kollade ni på tv serien " The big C" ? Jag har en av slutscenerna o mitt huvud...garaget med alla presenter och kort för varje år och student eller andra saker att fira...jösses nu grinar jag igen när jag skriver detta...

Cecilia: Bra med en sida om tarmcancer. Jag fick mitt cancerbesked den 16 februari i år. En meter tarm och 41 lymfkörtlar togs bort. Jag funderar just nu över metastaser och risken att drabbas av dessa...

SN: Tack för en bra information!

tarmcancer.nu: Hej HL, Det går alldeles utmärkt - välj bara alternativet "Allmän fråga" i listan. Fyll sedan i forumläret som vanligt och tryck sedan på knappen märkt "Skicka din fråga".

HL: Hej, kan jag skriva en vanlig fråga utan att rikta den till någon föreläsare under Tarmcancerdagen?